hur kan man fortfarande gråta av saknad när det snart har gått 9 år?

frågan jag ofta funderar på.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0