Det har redan gått nio år, nio år. Det är så sjukt.. Kommer ihåg så väl när jag och du pussades bakom den stora stenen på förskolan så fröknarna inte skulle se oss, eller när vi skulle testa om man fastnade med tungan på stolpen när det var minusgrader ute, eller när vi målade i målarrummet och du sa att jag var duktig på att måla runda ringar, eller när vi lekte jage på gräsbacken på rasterna.

Jag undrar så ofta på hur det skulle vart om du skulle vart här nu, om vi fortfarande skulle vart lika tajta, hur mitt liv skulle sätt ut om det där inte skulle hänt..

Jag saknar dig Oliver, och jag tänker på dig och din mamma varje dag.

Sköt om dig, jag kommer till din grav sedan.

♥